Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÄFTPÅTAREN.
Så särdeles många voro just inte de, som visste, att
han hette Mårten Mattsson. De flesta kallade honom
bara kräftpåtaren eller rätt och slätt »kräftan». Och
det vedernamnet hade han fått därför att han gärna satt
i ån eller i torvgravarna eller bäckarna och påtade
efter kräftor — det var nästan det enda han brydde
sig om här i världen. Men så länge sommaren varade,
rände han häradet runt, och nog visste han var
kräftorna höllo sig — både vid Hamna bro, Bjersjömölla
och Qislinga bro.
Somliga påstodo, att kräftpåtaren var lite vriden,
och det var kanske inte så galet gissat: han sade vad
han tänkte till vem som helst, och det gör aldrig en,
som är riktigt klok.
Skägget fick växa vilt över hela synamentet och
trasig gick han, så att den ena slarvan slog till den
andra. Och ändå kunde han gott ha klätt sig i doffel
och korderoj, om han det velat, för han hade råd
till det.
Inte heller söp han precis opp sitt: han kunde gå
hela veckor utan att smaka en droppe. Men så tog
det honom och så drack han ett par dagar i sträck —
så länge han kunde stå. Sen gick han in och lade sig
på ett högälle eller kröp in i en halmstack, tills
det hade gått av honom. Och sen bar det ut igen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
