Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sen nu både han och kräftpåtaren sova i ro, kan
jag nog tala om vad jag fick veta.
Det faller naturligtvis av sig själv liksom gamla
hus, att där var ett fruntimmer med i historien.
Fruntimmer och brännvin äro alltid skuld till det
som galet är. Liksom där, förstås, inte finns någon
riktig lycka och glädje på jorden fruntimmerna förutan
— vilket är mer än man kan säga om brännvinet, om
man har aldrig så gott om det.
Mårten kunde väl vara ett par och tjugu år, när
smålänningatösen kom dit och tjänade. Hon hette Elisa.
Men som det inte var något brukligt namn där på
orten, så kallade de henne bara för smålänningatösen
eller profeten, när de ville retas med henne. Ty
profeten Elisa kände de till ifrån bibliska historien,
och det behövs inte mycket för att vara kvick i
drängstugan.
Småländingatösen var ledig i armar och ben som
en vessla — som smålänningar gärna plä vara. Alltid
sjöng och trallade hon. Och bruna ögon hade hon.
Men — som den gamle skolläraren sa så ofta —
var och en, som har någon erfarenhet, känner till
hur farliga bruna ögon kunna vara, när en ung tös
ser med dem på en ung karl, om hon också är fattig
som en smålänningatös. Värst är det att blåa stundom
inte äro stort bättre, när man ser riktigt djupt i dem.
När smålänningatösen var ute bland ungdom, förde
hon ett fasligt nojs. Och än höll hon rart med den ene
drängen, än med den andre, så att snart voro alla
byns drängar i luven på varandra för hennes skull.
Och då är det ju också klart, att de andra pigorna inte
kunde tåla henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
