- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:2 /
127

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

därtill bidrog nog i synnerhet den omständigheten, att
om en bok slog an på mig, bad jag henne alltid läsa,
den, och sedan utbytte vi tankar därom — så borde
alltid de göra, som tänka bygga bo, ty stå de ej på
samma grad av odling, och se de ej livet från samma
ståndpunkt, kunna de väl vigas till ett, men de bli
det aldrig. Flertalet har emellertid så brått och
använder helst sina lediga stunder till baler och nöjen, att de
ej ha tid att lära känna varandra förrän efter vigseln

— då är det oftast för sent. Men lyckliga de, som tänka
därpå i tid. Vi hava varit ovanligt lyckliga, mor och jag.

Men julafton för 10 år sedan såg det inte mycket
ut för oss.

Frampå eftermiddagen satte mor sig vid bordsändan.
Och helt burdus frågade hon, om det var sant, att jag
tänkte på Kersti till kvinna. Och när jag förklarat för
henne vad Kersti alltid varit för mig och hur kär hon
var mig, satt mor först länge i tankar; därpå reste hon
sig, hennes drag blevo hårda och kalla och så sa hon:
»Men nu vill jag, att det skall göras slut på den där
historien — så mycket lättare går det om ni inte givit
varandra löften. Kersti blir aldrig kvinna här på stället

— jag bryr mig nu inte om att hon är fattig, för vi
ha nog ändå; inte att det är gammalt agg mellan vår
släkt och hennes, för det må vara begravet. Men så
mycket kan jag säga dig, att hennes far är en usel
människa: jag har hållit honom kär engång, och vi
voro trolovade. Så när han låg i Lund och skulle ta
skollärareexamen, så svek han mig: han höll mig uppe
med fagert snack och skrev brev på brev till mig, men
höll rart därinne på samma gång med en piga. Hon
kom hit engång och sa mig alltsammans, och sa, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-2/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free