Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
straffa fädernas missgärning in på barnen. Hör
klockorna! Hur lätt kunde de ej i dag kommit att ringa
själaringning över mig? Skulle I då haft en glad stund
mer, mor? Hatet kan inte trivas i ett modershjärta —
jag ser på era ögon, att kärlekens ande, som utgår av
Betlehemsbarnet, i natt blivit född i edert hjärta,
liksom i mitt varje tvivel vikit.»
Hon tog mig snyftande ,om halsen. Oviljan smalt
som snö för vårsol.
Så stoppades jag ner i varma kläder, fick varmt i
mig och varmt omkring mig. Snart sov jag nästan lika
djupt som om jag legat under snön ute på vången.
Men mor for till julottan: hon var länge på vägen,
ty hon välte och välte, men hon kom fram, fast
gudstjänsten då var nära förbi. Men också var hennes
huvudsakliga ärende till skolan.
— Ja, månntro, vi blevo inte lite förvånade, när hon
kom in. Hon och far talte länge samman i enrum och
jag var så ängslig över vad det kunde vara — och
mest ängslig över att inte du var i kyrkan. Så kom
hon ut, tog mig om halsen och frågade, onn jag ville
bli din hustru. Jag blev alldeles häpen — ja, jag blev
ju glad också — —
— Tror jag det, mor! Det var en julklapp, som har
varat — för livet.
— Så berättade hon om den föregående natten och
hur hon hatat mig, och far erkände, att han burit sig
illa åt, men det var ett ögonblicks överilning, som han
dyrt ångrat. Och sä följde vi med henne hem och där
blev julglädje. Du blev rent toppig — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
