Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pojke och hennes präktige kusin, baronen på
Storegård. Det påstods ju, att det var lite bra med henneis
nåd och baronen, och hade varit riktigt bra för flera år
sen, fastän han var för fattig, så där kunde ingenting
bli av; nu sen hon var rik änka, skulle det smälla till.
Så spörjer han hennes nåd: »Vem är det, som ska
stoppas ner i jorden i en sådan låda?» Då passade
den lille pojken på, en talfri en: »Det är Mårten
Fiskare, som drog opp mamma och tant Ebba ur sjön,
och så fick han lungsot och mamma har gett hans
kvinna två riksdaler till kistan. Var det inte snällt,
onkel?» Men då blev baronen rent vit i synen. »Jo,
det var det!» sa han. »Det kan vara vad hans gärning
var värd: mamma uppskattade den alldeles efter
förtjänst!» Och därmed gick han ifrån hennes nåd och
ställde sig hos oss, gick med i processionen och sjöng
med vid graven. Sen kom han bort och tog mig
avsides och stack en femtiriksdaler i näven på mig och
så sa han: »Den är inte från hennes nåd, utan från
mig — behåll du den! Och var inte bitter på henne
— hon vet inte vad det vill säga med nöd och inte
med hjärta heller!» Men från den dagen umgicks han
nästan aldrig på gården mer, och hennes nåd får
gå ensam i de stora rummen och snörpa på munnen.
— Det är rätt åt råttorna!
— Inte för det jag nu tror det bekommer henne
ett spån! Hon tänker slätt inte på någon annan än
sig själv.
— Justament därför svider det kanske att hon inte
blev friherrinna!
— Men när prosten därinne predikade på samma
söndag om försakelse och brödrakärlek och sa: »Allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
