Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett grant tal över den unga tösen, som dog så hastigt
— inte 20 år. Han är bara så högtravande — —
— Jag kan då aldrig låta bli att gråta, när jag hör
honom. Farväl!
Djupt gripen av denna sorgliga saga, slog jag
mekaniskt opp den nerfallna Eddan.
»Ett vet jag, som aldrig dör — domen
över död man», stod där. Hm! Vems dom?
Liktalarens? Folkets? Samvetets? Guds?
Så började det ringa. Liktåget kom. Dold bak häcken,
hörde jag pastorns liktal över »den i sin knoppning
skördade liljan»:
»— — — Man har kallat kyrkogården de dödas
stad — är det icke snarare livets? 1 tusentals
blomsterstänglar ila växtsafterna fram, ivriga att njuta sitt
sommarliv — kort, det är sant, men vilket jordeliv
är ej flyktigt, helst om det även är fagert? Och
insektvärldens sorglösa diktarskara, vars fria liv mätes i
dagar, ja i timmar, de svärmande fjärilarna — är
det ej bland kyrkogårdens blomsterfält de njuta sina
korta livsstunder, då de efter att ha brutit sina bojor
och hunnit höjden av sin utveckling, älska och suga
livets skönaste dofter? Leva ej här de kära
hädangångna? Deras namn lysa på minnesvärdarna, och den
tacksamhet de sådde i sin livsgärning, spirar den ej
fram uti minneskransarnas sinnebildliga urval? När
leva väl i våra hjärtan med fullare, rikare liv bilderna
av barndomstidens ömma vårdare* ungdomstidens
vänner, sångfågeln i kärleksvåren, vapenbröderna från
mannaålderns strider eller följeslagaren uppför
ålderdomens tunga, branta stig — när om ej, då; vi flyktat
undan det oroliga vimlet i kampen för brödet och skåda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
