Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi skulle resa dit med spårvagn. Hm! Sådan har ni aldrig
sett! Det är som ett litet hus med ett rum inunder och
så tak och sen bänkar på taket och så ett tak ^till
ovanpå igen. jag hade helst blivit därnere, för jag
hade fått ett hål på min ena strumpa och det var jag
rädd någon skulle se, när jag klev ovanpå; men
Martina ville vi skulle däropp. Nå, där var ju ingen, som
kände mig, men hade jag tänkt på detta, skulle jag
nog stoppat det, ändå. Roligt var det att sitta däroppe,
det kan ni tro. Man kunde se rakt in i rummen: på
somliga ställen åto de kvällsmat — ja, ja, Martina sa
nu, att det var middag, fast klockan var bortemot sex.
Och på andra ställen sutto de och sydde eller skrevo
— där var min sju en, som stod och stoppade pölsor,
och en annan stod i bara nattröjan och torkade fönstren.
Så kommo vi till Tivoli. Vi hade kört igenom en
sådan hop med gator, att jag aldrig skulle hittat ensam
hem till Martina, om jag så hade fått hela Köpenhamn
och Tivoli också. Så betalte vi tre daler och så kommo
vi in. Och betjänterna hade så många gula band om
kasketten och så många munderingar på kläderna,
så grevens kusk är ingenting mot dem och inte
länsmannen heller i all sin prydnad.
Men som jag blev förbluffad, när jag började titta
mig omkring, kan väl ingen tro, som inte själv har
varit där!
Först och främst en sådan hop människor! Många
voro där på kyrkogården hemma, när biskopen var
där och stallerade in den nye prästen, men det var
ingenting mot detta — jag tror till och med att här
voro flera än på auktionen efter den gamle greven. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
