Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men att få honom i gång med nånting — det var
det allra värsta.
— Minns du på den tiden vi gingo i skolan samman
— sånt liv där var ibland?
— Jojo!
— »Mårten», sa gamle mäster, »om du inte kan ditt
katekesstycke i dag, så får du sitta kvar hela
middagsrasten och så får du inte gå hem och äta middag hela
denna veckan!»
— Men den, som inte blev färdig med sitt stycke —
det var Mårten. Jag minns att ni flickor alltid skockade
er kring honom och tyckte det var synd om honom —
jag tror ni gärna delte er matsäck med honom.
— Det stämmer. Jag vet inte hur det kunde vara,
men alla kunde vi flickor så väl med Mårten; det var
väl för det han var så stilla till lynnet och aldrig slogs.
Jag hade just den dagen fått ett stort stycke äggakaka
av mor och’ det delte vi. »Är du inte ledsen, Mårten?»
sa jag. »Varför skulle jag det vara?» sa han
plötsligt. »Jag kan väl inte bättre ha det! Här sitter jag
och smäcksar mig med äggakaka — hade jag gått
hem, hade där inte vankats annat än sill och päror;
och så frestar det så hälsingens på hasorna, när
man skall sträva uppför den långa backen», sa han.
»Men om du inte kan ditt stycke i morgon?» mente
jag. »Ja, så kan där väl vara någon annan, som har
äggakaka med sig då! Och en behöver just inte
kunna katekesen riktigt förrän en ska gå och läsa
fram sig för prästen — men det är långt dit. En ska
inte förhasta sig! Där ä ingen ko på isen!»
— Nej, det var hans valspråk i tunt och torrt. Inte
tror jag han lärde sig katekesen tills han skulle stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
