Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt att få med. »Jag bara går i vägen vid stöket, så
länge vi inte ä gifta, sa han. »Jag kan ta mig en lur
hemma i stället — här ä bekvämare och inte något
fläng! Det är så gott att sova lite, medan en kan —
hädanefter blir det kanske inte mycket sömn för
bekymmer och besvär. En vet vad en har, men inte vad
en får!»
— Det är så likt honom!
— Så reste de gamla. Dagen innan hade där
kommit ett brev från Marta, som hade rest hem en hel
månad i förväg för att namna alla dukar och linne,
och i det brevet tiggde och bad hon honom att han
inte skulle göra både sig och henne till en visa för
alla människor, utan komma i tide. Och det lovade han
henne i ett brev — dessutom skulle de gamla hälsa
henne att hon kunde vara lugn.
— Hur var det? Kom han inte för sent ändå
bröllopsdagen ?
— Naturligtvis. Han steg för säkerhetens skull opp
klockan fyra på morgonen och var klädd och rakad
och fin klockan sex. Tåget gick inte förrän halv nio.
När han då hade ätit en styvare frukost, blev han
småsömnig och beslöt hälla sig några minuter. Han
drall och vaknade jämnt så dags, att tåget gick från
honom, när han kom springande in på stationen.
— Det var väl enda gången som Mårten Maklig
har sprungit.
— Då blev han ju bra eländig. Han for in till
stationsinspektoren och jämrade sig och så fingo de
fatt i en bankarl, som fraktade av honom på dressin.
Till all lycka var det ju bara ett par stationer emellan.
Och ett par timmar senare än han var väntad — just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
