Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två dagar efteråt var Malena i Backagården. Hon
skulle låna prov till en spets av Gertrud; hon visste
att ingen i socknen hade vackrare spetsar.
Backagårdsmoran blev förtjust, trakterade henne på
allt sätt och öppnade sitt hjärta. Och dit »klev Malena
in med stora träskor», som ordstävet säger.
Kortleken kom fram.
— Nää! Se, här har varit nytt folk till gården! Där
är en tanke, en tydlig och allvarlig tanke till
hjärterdam !
— Säger du det? sa gumman. Åhåå! Jaa, visste jag
inte genast, att det hade nånting att betyda, när
inspektoren på bostället gjorde sig ärende hit i går.
Och han, som har pengar utlånta och två rika
farbröder — du kan ha orsak att tacka Herran, mitt
barn!
Men Gertrud såg inte ut, som hon tyckte, att det
var nånting att tacka Herren för. Och med ett tag
bar det så illa till, att Malena satt och fick »stjärnan»
i oordning. Och händer något sådant, skall man inte
lägga flera den dagen — det blir ändå inte annat än
tosaforor.
Men när gumman gick ut i sterset för att se om
risgröten snart var färdig, viskade Malena till Gertrud:
— Gertrud, du! Den, som låg med tankarna till
gården här, var inte inspektoren: han är ljus och går
i ruter — för resten slår han sig ut nere i bränneriet.
Nej, det här var spader knekt, ung, rask och mörk:
det såg nästan ut som han hade krulligt hår, för alla
tiorna lågo över honom. Han har legat hitåt länge,
men bara i tysthet — aldrig så klart som i dag. Du
ska se det är den rätte. Ruter ess låg emellan er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
