Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fästmö ännu, du ska ta och gå ner på bron i kväll;
det är ett glindrandes månsken, och så skall du säga
några ord till krigsguden, som kommer ridande i
spetsen för den nya månaden. Och då kommer
Bäcka-mannen upp — det är en ande, som sitter nedanför
bron i forsen, och han får svara på Marses vägnar.
Jag ska lära dig orden», sa Knasten.
Knasten var nu så full av skrock som tio gamla
käringar, så jag brydde mig inte om honom, förrän
han sa, att jag inte tordes.
Det tyckte jag var skam, efter jag spekulerade på
att bli knekt. Och så lärde jag dem.
— Och hur lydde de?
— Å, ja, herrn tror inte på dem, och jag kan inte
inse, att det är synd att lära bort dem. Men den som
är klok, uttalar dem inte. Jag gjorde det, men så
rädd som jag blev! Ja ja — i olycka kom jag ju inte.
Jo, klockan tolv på natten går man ut på en bro
över ett rinnande vatten — inte tillfruset — och så
säger man högt och tydligt:
Jag hälsar dig, Mars!
Jag beder dig, Mars!
Att du mig låter se
Min brud tillkommande
För mina levnadsdar
Och vad hon med sig har!
Då skapar Bäckamannen sig till en syn eller
nånting, och så får man se sin blivande och om hon har
mycket bohag med sig.
— Och det trodde Mårten?
— Inte ett dugg, men vänta bara! Precis klockan
tolv — efter dalaklockan i stugan — var jag på bron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
