Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men blev han bjuden på en »pilleknarkare» borta,
tog han den gärna. Och då blev han talför — han,
som annars sällan sade något. Han skröt. Alla hans
dunkla drömmar tedde sig för den uppiggade blicken
som verkligheter: han var inte Ko-Jakob utan en
förmögen rusthållare med blanka »svärtingar» och gift
med nämndemannens krullhåriga Karna. Ptro, kulorna!
Ptrooo!!!
Då satt han och yrade för sig själv. Alla hade*
så roligt åt honom. Nog var det värt ett kvarter
brännvin att få sig ett rejält gyckel med Ko-Jakobsson!
Tänk att en människa kan vara tillsammans med
nöten, tills hon blir ett sådant fä själv!!
Inte heller var det så ont om potatisvin de första
åren på 40-talet. Där brändes ju i var stuga, och
hantverkarnas avlöning utgick ganska ofta i »stångjärn»,
som finkeluran mestadels kallades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
