Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag går när jag vill, förstår du. Och
nämndemannen sa själv till mig en söndag —
Men vad han hade sagt fick man inte veta, ty däi?
åkte Jakob omkull. Tolv supar äro inte så lätta att
bära, och värmen i stugan var fruktansvärd.
Men när de fått liv i honom, var han rent vild,
så att de måste ta i honom alle man, innan de fingo
honom ut.
Utanför porten fann Bolla honom, när hon, ängslig
till döds, gick ut att söka honom. Hon fick honom
äntligen hemsläpad, sönderklöst och blodig i synen.
Det var hennes julglädje. Sådan har många
hustrurs julfröjd varit, och sådan skulle fleras blivit, om
ej Han därovan hört kvalda hjärtans böner.
Fram på natten kvicknade Jakob till. Men då han
fann, att hon fått honom i säng och snyggat opp
honom, slog honom samvetet. Såsom ofta plär ske,
blev han skamsen, men ej ödmjuk utan rasande, hon
skulle få veta, att han inte behövde krusa för henne
— det var hennes skull att han nu inte satt med
fem åttingar och de bägge svarte, som kostat 1,200
riksdaler. Och han ville ha fred i sitt hus —
Och under eder och skällsord drev han ut både
Bolla och barnen, som sökte skydd hos snickarns.
När Bolla förgråten på morgonen trädde in i
stugan, låg flaskan tömd på dynan och under den låg
Jakob — död!
Men från ottesången i skolan ljödo späda röster:
»Var kristtrogen fröjde sig!»
På eftermiddagen visste hela byn det. Erik blev
eländig och reste till släktingar i grannsocknen, och
drängarna tordes inte se på varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
