Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULPREDIKAN TILL SALU.
EN SANN BERÄTTELSE
På skånska slättbygden fanns där för många, många
år sen en husmanspojke, som hade på ett märkvärdigt
sätt kommit in i rektorsskolan i en liten, liten stad.
Vad som mest förvånade den lille fattiglassen, var inte
att han jämt fick stryk av kamraterna och hånades för
sina tarvliga kläder: han begrep ju, att dessa gossar med
fina fasoner och ännu finare kläder måste finna honom
löjlig. Nej, det märkligaste var dock deras skildringar
av julafton: de sjöngo inte julpsalmer eller gingo i
ottan, dessa barn av stadens stöttepinnar, men de
dansade kring en julgran och skänkte varandra dyrbara
gåvor, som kallades julklappar.
Husmanspojken lyssnade girigt till allt detta. Orden
högtid och fest hade för honom uteslutande kyrklig
betydelse: han hade engång i sitt liv varit med på en
biskopsvisitation och hört biskop Thomander hålla
tal. Kort därefter gjorde han den upptäckten, att Mose
på Sinai berg i bibliska historien var så lik
Thomander. Fast kanske icke i blicken.
Och när därför husmanspojken kommit hem under
julferierna, hade fått far att småle och mor att fälla
glädjetårar över de vackra betygen, började han
fundera över sättet att skaffa julfröjd i den lilla stugan.
Jojo, det hade sig inte så lätt! Mat fanns. En gris
slaktades vartannat år, och i år var det ju det feta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
