Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HON RÅDDE INTE FÖR DET.
EN SKOLBILD FRÅN FORNA DAGAR.
Den skolläraren var verkligen för fyrtio år sen den
värste barnaplågare i hela häradet — det kan man
säga med gott samvete, fastän där står på hans
gravsten, som sattes upp för en tjugufem år sen:
STennEn ReSsTes AV TaksAmA LeRJunGAr
Ty värre karl att slåss och nypas än han — ja,
det kan ingen tänka sig och alltid var där ett halvt
tjog, som fick »sitta efter» var dag. Mest
husmans-barn. Det kom sig kanske därutav att mäster tyckte
som så, att deras eviga sill, potatis och drickablandning
inte var värd att trava fram och tillbaka för — det var
längesen han känt hur en barnamage kan skrika. Eller
trodde han måhända, att barnatårar mätta, om de bara
äro riktigt salta.
En av dem, som nästan ständigt voro ute för mästers
knotiga knytnävar eller hans grova rotting, på vilken
där sannerligen inte fick växa spindelväv, var
tak-täckarens Nicke, såsom han kallades i vardagslag,
ehuru han i dopet blivit uppkallad efter sin födelsedag,
som bar namnet Nicodemus.
Nicke hade en härlig sångröst, lätt för att fatta och
brukade visst inte skolka. Men han hitte på hyss så
lång dagen var och grät aldrig, när han fick däng —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
