Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAJERS FRIAREBREV.
— Det kan väl vara en tjugu år sen nu, började
lantmätaren.
Jag satt i ett öppet fönster och tittade ut över
Ifösjön. Det var en vacker solnedgång: skogar och
kullar lågo alldeles som purpurstänkta utav skenet
från väster. Jag hade slutat textningen för dagen på
den stora sjösänkningskartan och skrev just upp några
roliga ordstäv, som den kvicke, alltid talfärdige
riksdagsmannen Sven Nilsson i Österlöv hade dragit fram
med kvällen förut, då han gjort oss ett besök.
I detsamma dök där upp ett ansikte mitt för mig
ute i trädgården.
Det var Fajer Frostensson, en av skiftesdelägarna,
en ännu ung man med blitt, sävligt utseende. Vid
sammanträdena talte han sällan, men när det skedde,
yttrade han sig klart och gick rakt på sak.
— Jag såg att de andra gå nere på upplandningen
och sätta stickor och därför tänkte jag som så: jag
ska gå in om ett slag till den lille ingenjören och
se om han sitter ensam och kuckelurar.
— Joho, det stämmer; var så god och stig in, ifall
det är nånting som jag kan stå till tjänst med.
— Hm! Jaajo! Det kunde det väl vara, kanske,
om en tordes riktigt ut med det. Men — —
— Var så god och stig in om dörren!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
