Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÄ FICK HON SIN GUBBE.
— Jojo, det finns allt en hel hop kinkigheter i
jordelivet! sa jag.
— Kinkigheter, ja! Kinkigt är det att avpassa tiden,
då korna ska stå »säna», kinkigt att få en gris från
tråget; kinkigt att tro på en knekts kärlekseder och
på föret, när man ska ställa till slädparti; kinkigt att
frälsa sin själ från köttets och mammons frestelser och
kinkigt att bli väl gift.
Det var mor Marna i Hönslösa, som så utlät sig, under
det jag läskade min nerdammade gom med en väldig,
gräddtäckt filbunke. Den gumman hade gott om god
mat och byhistorier och var städse vid gott humör,
vadan jag under mina fotresor ofta tittade in ett slag
till henne. Jag visste att jag alltid var välkommen.
— Å, vad beträffar att bli gift, så — — —
— Jag sa: väl gift! Och det tror han kanske
går så lätt? Det vill säga: har en tös ett duktigt
hemman, bra handlag i ute- och innegöra eller ett
hyggligt ansikte — ja, då kan det gå som att bryna
pan-tofflor i smör. Men för en fattig tjänstetös! Jag vet
det — jag har försökt det. Det är värre än att flå
en hare.
— Men det gick ju — både väl och lätt, antar jag.
— Pusch! På knep, ja. Liksom när hönsen ligga
ut ällingar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
