Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR TRETTIO SILVERPENNINGAR.
EN SKÅNSK BYHISTORIA FRÅN 1840-TALET.
Jag går på det sjätte till sjutti; jag har varit gift i
tretti år och änka i tjugu; tre barn har jag gift bort
till mödor och besvär och fyra har jag stoppat ner i
mullen, innan de hunno pröva jämmerdalens
vedervärdigheter: jag har sett lite av varje, fast jag som
barn inte fick mycken lärdom, utan nätt och jämnt kan
läsa i Skriften.
De tala så mycket om girigbukarna i gamla dar!
Nog fanns det en och annan, som aldrig tänkte på
annat än den orätta mammon, svälte sin kropp och
levde som ett djur, fast han gott kunde haft råd att
både äta och klä sig som folk.
Ingen hade i sådana gnidares ögon något anseende,
om han inte hade så och så många tusen riksdaler;
och när döden klappade på deras port, bekymrade
de sig inte om sin själ, utan om ho som skulle få det
de församlat hade. De levde för gull tills de lades
i mull, och unnade varken sig själva eller sin nästa
någon glädje i jämmerdalen — inte för ett ögonblick.
Såna ha vi nog i våra tider också: det är bara
den skillnaden att förr i världen måste de gno och kiva
och spara i tjugu, tretti år för att ärligen få ihop
en samlad styver — nu går det fortare med fiffighet
och knep, mejeribolag och falska konkurser. Då var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
