Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Inte det jag vet. Jag hade ingen annan än
honom, den gamle stackaren.
— Han lämnar nog en fem, sex tusen riksdaler
efter sig, va? Du blir minsann en rik tös, du Alfrida!
Vore jag änkeman, skulle jag ta och slå mig ut för dig!
— Kan väl tro det! Fem, sex tusen? Hm!
Nämndemannen, som har känt honom i många år och tagit
hand om affärerna efter honom, trodde att där skulle
vara en tunna gull1 minst, sa han i går afse.
Där var nästan lite spe i tonen, då hon sade detta
och på samma gång kastade en blick på Kristoffer,
som satt där blek om näbbet och stirrade, under det
läpparna rörde sig, liksom han räknat tyst för sig själv.
— Jo jo! Tänka i tid ger trygghet och
frid! som Kristoffer här sa på Kiviks marknad innan
han for hem med Bokenblad och friade till Johanna!
sa Mårten Målare och lyfte försmädligt på ögonbrynen.
Nu får du nog hjärtevänner, sen du har två fulla
händer. Den som har en sådan kusin behöver inte gå
lasig; du hade rätt i det, min tös. Pass på bara, om
inte Judas ångrar de tretti silverpengarna! Men jag
gjorde som du — jag varnade honom. Och henne med
för resten — dan efter. Men det är för sent att lägga
»husarakrokar» nu, sa den skallige.
Johanna såg argt på Mårten Målare.
— Stick du inte ditt långa tryne i andras grytor,
utan håll det i din egen limpotta! sa hon.
Kristoffer lade sin sked och gick från bordet. Så
gjorde också strax efter Alfrida och Johanna. Men de
taltes som vanligt inte vid.
Alfrida blev kvar om kvällen en stund efter de
1 = 16,666.67.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
