Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Har du inte något hjärta, Alf rida! sa han
slutligen.
— Hm. Jag vet knappt. Åtminstone inte för dig
nu mer! Oeh inte vill jag locka eller tubba någon från
hans äkta maka — minst dig. God natt med dig nu!
Och Herren hjälpe dig! Om han kan och får!
Hon gick ifrån honom.
Men hon hade inte gått mer än några steg, förrän
Johanna ställde sig kapprak i vägen för henne. Hon
hade legat bak den stora stenen och hört alltsammans,
hon också.
— Vänta lite, Alfrida! skrek hon.
Jag undrade hur det skulle sluta. Så gjorde nog
Alfrida också; hon hoppade över gropen in på ängen.
Troligen var hon rädd, att den andra skulle flyga på
henne.
—• Å, var inte rädd, du! sa Johanna, dig vill jag
ingenting ont. Jag har hört alltsammans — du har
handlat som en rättskaffens kvinna. Du är bättre än jag,
många hundra gånger bättre. Men det är uslingen
här som jag vill tala några ord med just i din närvaro.
Kristoffer hade slängt sig på gropavallen — det
såg ut som han varken hörde eller såg.
— Att han var ett kräk, borde jag kunnat begripa,
när han svek dig för de lumpna styvrarna, som min
bror, det djuret, lovade honom i fyllan och villan, fast
han varken hade dem då eller får dem — han har
inte sex styver. Men att Kristoffer var en sådan
usel varelse som jag nu har hört — det trodde jag
ändå inte. Du kan nog inse, att jag inte heller har haft
mycken glädje av mitt giftermål med det aset, och inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
