Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häradsrätten, och om den processen taltes där länge i
bygderna.
Det gick till så här ungefär.
Skomakarens hade en tupp — en riktig
»tocke-kinare» — som Martina sa.
Han var av en särskild ras, och när han gick ut
på vången utanför huset, samlades alla höns från
närliggande gårdar — så fin var han. Var Martina
verkligen stolt över nånting på jorden, så var det över
den hönsafadern, ty gods och fägring hade hon nu
inte precis att yvas över själv.
Och då kan var och en väl tänka, hur hon blev
till mods invärtes, när hon en dag kom ut och fann
honom ligga med avbiten nacke ute på potatislandet,
under det skräddarens katt höll på att plocka honom,
så att fjädrarna stodo kring dem bägge som ett
snömoln! Hon sprang in efter sin man, och han kom
ut med en stor läst i näven och drev till kattafan så
att både läst och katt dansade ner i lergraven vid
gödselhögen. Lästen fiskade han upp igen, men katten
lät han ligga kvar.
Troligtvis trivdes inte Kisse Misse Måns i sitt nya
element riktigt, ty om en stund började han hålla ett
fasligt oväsen. »Uj uijau!» sa han.
Då kom Karna ut, fann det arma livet i sjönöd,
fick fatt i brunnshaken och en spann och hissade opp
katten, som fräste och spottade och hoppade i himlasky
som en knäppare, som man lagt på rygg. Så blev det
arma djuret torkat och nerbäddat i kaffesurredynan och
lagt på kakelugnsleret. Och sen gick Karna ut på
gården och skrek och åbäkade sig, så höstafolket från
både Mårten Bengts och Per Anders strömmade till.
3. \V ra ner, Ny samling. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
