Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERSHJÄRTATS AVGUD.
UR EN SJÄLASÖRJARES MINNEN.
Hon var en av de första, som på morgonen
infunnit sig på pastorsexpeditionen, men hon satt kvar
till sist.
— Jag kan gott vänta, sa hon till pastorn. Jag har
nånting som jag ville tala enskilt med pastorn om.
Hon hade schaletten långt neddragen i pannan, såg
själsfrånvarande ut, och ögonen växlade beständigt
uttryck: stundom voro de halvslutna, och stundom
blixtrade det till i dem. Hon tycktes vara vid
trettiofem års ålder; dräkten såväl som den släta
silverringen på ringfingret visade, att det var en gift kvinna.
Alla hade gått och pastorn vände sig till henne.
— Vad var det nu, som mor ville tala om?
— Det är så svårt att komma fram med det, men
här finns ingen annan råd, det vet jag. Jo! Det är om
Jakob.
— Är det er man?
— Nej jöss — han heter ju Mårten, Mårten
Es-björnsson. Nej, Jakob är vår pojke — han är nära
elva år. Vi ha inte mer än densamme.
— Nej, jag vet det.
— Där är ingen, som vet på jorden hur mycket
jag har den pojken kär. Kanske det är lite därför,
att när han kom till världen, trodde ingen jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
