Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men när jag inte vill! Vet du vad han kan
ta för han reser hit?
— Å, en femti riksdaler, tänker jag.
— Är du galen! Ha sådana människor nån religion?
— Lärdomen, ser du!
— Femti riksdaler!
— Minst, tänker jag. Sist var han hämtad till präst-
gården. Och Ola var ju inte så dålig, då. Han gick
ner och lade sig ovanpå i drängkammaren, och jag
låtsade jag var husbonde och sa att Ola var min
dräng, så den gången sluppo vi undan med en femma,
efter vi passade på honom utanför porten. Men ska
han fara hit ens ärende, kommer det att kosta fläsk.
— Ja, det finge nu vara sin sak!
— Ja ja, men! Du har ju gott råd att kosta på
dig vad du vill, Ola! Och jag får ändå nog till min
levnad — den blir nog inte så lång sen jag förlorat
min ende vän, min Jonathan, sa Sander och gick bort
i ena hörnet av stugan och snöt sig bullersamt.
— Men så, så är det medikamenterna!
— Ja, det förstås.
— Vad som kan reta en människa, så hon kan flyga
i flintor, det är att där alltid ska tas en sådan en
hundingens hop! Om doktrarna ordinerade en liten
droppaflaska, eller en tjugu piller, så skulle jag
ingenting säga. Men alltid ska där dras till med hela
halvstop bara för att apotekaren, det kräket, ska förtjäna.
— Ja, det är ett »vrasande» utan gräns!
*— Så står det och forfares, och när en så är frisk,
så får en slänga ut det på backen!
— Ja, mer än en dag väntar jag inte. Eller två
på sin höjd!
5. — Wranér, Ny samling. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
