Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
morgonen innan hin hade fått tofflorna på sig. De hade
mycket att talas vid om, så det tog tid. Och så skulle
de ju kyssas lite emellanåt. Det var nykommet för
båda två och smakte riktigt »maffe». Han kom var
kväll hela veckan medan gubben låg och förbannade
varenda ål och varenda ålhandlare i denna syndiga
världen.
Så en dag, då gamlingen var lite kryare och började
tala om att pallra sig, opp, sa Olova:
— Vi få lov att ta hit nån människa här. Jag
törs inte vara ensam här längre. Far kan ligga och
dö, och här kunna komma tjuvar och ta allt vad vi
äga och ha. När det är mörkt, är jag rädd, så jag
ristes. Jag står inte ut längre —.vi få ha hit någon.
— Vem då? sa gubben och försökte resa sig på
armbågen.
— Andreas! Jag litar inte på någon annan!
— Drankanöt! sa gubben och vände sig mot väggen.
Men han grinade inte och viste inte tanden.
Följande natt skällde hunden oupphörligt, och Olova
gick fram och tillbaka, vred händerna och jämrade sig.
Gubben var halvvriden av ängslan: han kunde ju inte
veta att Andreas hade burit dit ett »piggsvin», som
Olova hade knutit in i en näsduk och lagt bak
gar-derobsdörren. Vem tänker på igelkottar, när man har
förätit sig på nykokt ål?
— Här har ändå varit någon, i natt! Alla morötterna
ä nertrampade vid fönstret till kammaren! sa Olova
morgonen därpå.
Och gamle Mårten Hatt, som inte hade sett hur
mycket bråk hon haft i köket, när hon skulle göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
