- Project Runeberg -  Valda skrifter / Del 2:3 /
84

(1922-1927) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle hållas hos nämndemannen Truls Bosson, en glad
gök, trevlig och trindmagad. Den han hade en kvinna!
Maken till den käringen att laga mat fanns inte i sju
kyrksocknar — hennes äggakakor hade man gott av i
fjorton dar: de voro fasta, så man kunde slå ihjäl
en stut med dem.

— Det måtte varit riktiga »stenkakor».

— Jag åkte förstås dit med prosten, och som vi
voro nära gården körde vi förbi en hel hop folk. De
fattige hade ju med sig ett litet knyte eller en ask —
mat kunde de ju inte vara utan hela dagen och förhöret
drog gärna sina åtta—tio timmar. Där luktade nystekt
fläsk hela vägen. Somliga gingo och läste i sina
kri-stendomsböcker — det finns ju alltid sölepölsor, som
aldrig bli färdiga förrän in i sista minuten!

Bland många andra var där rusthållaren Anders
Olsson, en förbaskad vildbatting. Var gång han kom
från stan körde han som en tatter, sjöng och skrålade.
Men det var en myndig man, så prosten ville ge honom
uppsträckningen så där lite mera pianissimo. Och därför
passade han på och tog honom mellan fyra ögon, så
bara jag och prästadrängen hörde på. Anders Olsson
såg lugn ut. »Goddag, Anders Olsson!» sa prosten.
»Goddag, vördig prosten!» sa rusthållaretosingen. »Hör
nu, Anders Olsson, efter det bär sig så bra till att
jag nu träffar dig så här enskilt, så ska jag begagna
tillfället att säga dig ett par vänliga allvarsord: folk
säger, att du håller ett sådant okristligt väsen, när du
kommer hemkörandes om kvällarna! Tycker du det är
passande och anständigt, va?» — »Det är rent inte
min skull, vördig prosten!» sa Anders Olsson och kisade
klipskt med ögonen. »Inte det! Vems är det då?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:36:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whsrifter/2-3/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free