Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BEHJÄRTAD SKRÄDDARE.
För bra många år sedan tjänade där på en av
lagman Sylvans många skånska egendomar en
»kalvapiga», som hette Lisbet.
Hon var rask och färm i vändningarna, ordentlig
och påpasslig samt vårdade väl gårdsfänadens unga,
hoppfulla ättlingar. Inte var hon precis bildskön, men
hennes livlighet och munterhet gjorde henne allmänt
omtyckt. Att hon var en riktig dansdocka, är ju lätt att
förstå: hon såg ju kalvadans från morgon till kväll.
Men icke desto mindre var hon sparsam och
hus-hållsaktig, och därför hade hon, fastän endast
tjugufem år gammal, redan hunnit lägga på kistebottnen
några slantar utom allt det rara linne, ylle och
sängkläder, som alltid hägra för en ung tös, därför att hon
gärna tror sig skola få ett eget bo, när hon bara
engång har fått något att föra ditin.
Lisbet hade haft flera friare, ty på gården var där
gott om drängar. Och den, som går i samma arbete
och delar samma grötafat, blir lätt hemmastadd även
i hjärtekammaren. Folkets barn se inte sina likar
endast i lek och högtidsstass utan hava också tillfälle
att bedöma, vartill de duga när det gäller livets hårda
och tunga allvar.
Emellertid kunde ingen skryta med något försteg
hos den glada kalvapigan: hon dansade med alla lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
