Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var också den förste som fick ut sitt. Men där voro
andra, som pockade och voro nosiga, när det var ebb
i kassan. Så han kunde ha sina bittra stunder, stackars
»haltebonicken».
Han var ju bjuden med på gillena, förstås. Men
länge värkte det i honom, att på julagillet hos
nämndemannens var där en av gubbarna, som ville ha honom
med, när där skulle spelas femkort. Men då sa någon:
— Ta inte den med! Han har ingenting att
betala med, om han förlorar.
Från den dagen rörde »mäster» aldrig kort.
Både han och Ingrid voro annars väl lidna av
för-samlingsborna. I slaktetiden hittade mången pölsa
vägen till skolan med rikemans barn, så ock äggen
om påsk. Och de avlagda »skört», som gummorna
sände att sys om ät de små, voro ej heller få.
Men »mäster» tyngdes av skuldens trälbörda mer
än någon anade och låg sömnlös många nätter, fast
Ingrid gjorde allt för att muntra opp sig och honom.
Med tiden fick han högre lön, och hur det
sparades och gneds i var vrå, kom det en dag, då han
slog ihjäl sin sista björn. Så glad hade han aldrig
känt sig — när han kom hem, tog han Ingrid i famn
och kramade henne hårt.
Den kvällen glömde han aldrig.
Men det var som om han hållits uppe av kampen
— sedan han nått sitt mål och hade gjort var rätt,
föll han samman. Och så lades han på sjukbädden.
Ingrid sökte trösta honom så gott hon kunde.
— Visst blir du kry, barn lilla! sa hon. Var inte
orolig för oss. Får du gå hem, så ska jag nog dra
fram de små. Jag ska ta butiken vid korsvägen —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
