Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för arbetsamhet, nykterhet och skötsamhet, alltmer
började få smak för starkt och vanvårdade sin
dagliga gärning. Därtill kom, att han börjat komma in
i de kommunala värven, sedan Mackabeus gjort honom
så känd, att han till skillnad från »Nils Olsson på
Klinten» och »Nils Olsson i kvarnen» kallades »Nils
Mackabeus» eller rätt och slätt »Mackabeus», han också.
Hustrun såg med sorg den förändring, som
alltmer inträdde i deras förhållande, och hon blev alltmer
förtvivlad med var dag. Hon höll så hjärtligt av både
Nils och barnen. Väl förtjänte hästen in en hel del
pengar, men vad kostade han?
Engång tog hon bladet från munnen och sade rent
ut, att det varit bättre, om en sten varit bunden vid
Mackabeus1 hals och han sänkts ned i havsens djup.
Då vart Nils ond, hårda ord föllo å ömse sidor, och
det blev icke sista gången.
Helst sedan lille Olle dött.
Pysen blev sjuk i en hast, och det bar sig så, att
ingen annan häst än Mackabeus var hemma, när
hustrun yrkade på bud efter läkaren. Men Nils ville inte
släppa ut sin ögonsten, och innan doktorn kunde hinna
fram, sedan ett av de andra öken blivit efterskickat,
var pojken död. Det tyngde svårt på hustrun, och från
den dagen såg hon både mannen och Mackabeus med
oblida ögon.
Men Nils syntes bli alltmer förhäxad i djuret. Ingen
annan än han själv fick fodra eller rykta Mackabeus,
och for han bort, tog han sin avgud med sig. Ofta gick
han mitt i natten ned i stallet, tände lyktan och
pysslade om sin fyrbente vän. Och dörren till stallet var låst
med två särskilda lås, på det ingen avundsjuk eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
