Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du är en underlig människa, Hemming!» — »Din
lycka ska bli min tröst. Men se er samman dagligdags
står jag inte ut med — du får lösa ut mig, så kan jag
få någon plats annorstädes.» — »Du är en
dunderpojke, Hemming! Och vad jag är en lymmel återigen
— men sådan är jag; jag kan inte ge bort henne. Om
— om jag nu visste, om hon bara vill ha mig!»
Då steg hon plötsligt fram bak den stora pilen,
som står mitt på dämmet. Hon hade varit orolig,
smugit sig efter dem och osedd hört alltsammans.
»Ni ska inte se snett på varandra för min skull!»
sa hon »Och jag ska inte skilja er åt heller. Jag
tycker bra om er båda två, riktigt bra. Men — men
jag vet inte vilken av er jag tycker bäst om, och
därför så — så tar jag rusthållarens Albrekt. Ni två ska
alltid hålla ihop: ni är mera skapta för varandra än
att bygga hjonelag var för sig. Tron mig!»
Bröderna stodo helt handfallna.
Albrekt! Hanna skulle ta Albrekt, som hon drivit
gäck med så många gånger och knappt visat
vänlighet! Det är då rakt ogörligt att bli klok på
fruntimmer!
»Och så godnatt med er, pojkar!» sa hon. »Hade
jag kunnat få — få göra på annat vis, så skulle jag
så gärna — så gärna velat. Men nu får det bli som
jag sa! Godnatt!»
»Nu skiljas vi aldrig mer för någon markattas
skull, du Hemming!» sa Gisle och tog brodern i famn
och dansade runt med honom på den smala spången
i glädjen. »Tvi tusan, Kain!» sa han och slog sig själv
för pannan. »Jag törs inte se mig i spegeln: jag är
rädd att hatets märke brinner rött i mitt ansikte.» —
»Gamle tosing! Tror du jag var rädd för dig, va?» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
