Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jasåå. Nå — då — då få vi väl hitta på någon
utväg. Ta mej hundingen om jag plockade fram
henne ur bränderna och fördärvade mina bästa byxor
för att den där idioten ska ha henne! Adjö! Det här
ska vi bli två om — tre med Alma! Och fyra med
dummernixen!
Alma väntade honom därute.
— Nååå? sa hon ivrigt.
— Det gick åt hälsefyr — du ska ha den gamle
riksdagsmannen!
— Är du vriden, pojke?
— Nej, men mor din är. Eller åtminstone på goda
vägar att bli. Adjö med dig!
— Anders! Du överger mig väl inte?
— Prat! Du är väl min lilla hjärtenos! Men jag
går nu att dräpa riksdagsmannen och taga hans plats
i Andra kammaren för att få dig till äkta. God middag,
lilla — lilla mor––-med tiden!
Så snattade han ett halvt tjog kyssar. Och så
sprang han.
Alma tittade efter honom. Först lite vemodigt Men
så började hon skratta av hjärtans grund.
— Är det sant, som prästen säger, att Gud är
glädjens gud, så tar han hand om Anders och mig!
sa hon för sig själv. Mor är ju som en av Jeremie
klagovisor.
VI.
När Sven Nilsson i Österlöv låg på sitt yttersta,
sporde honom någon, vem de skulle välja till hans
efterträdare i riksdagen. Det berättas med anspråk
på trovärdighet, att den gamle »generalen» då skulle
nämnt namnet på häradets minst begåvade storbonde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
