Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLABBE-KAJSA.
— Jaså! »Slabbe-Kajsa» är död!
Det var ingen vardagsmänniska just Man skulle
kunna rent av sätta ihop en liten historia av hennes
levnadsöden.
Föräldrarna hörde till dem, som alltid springa och
höra skrymtaktiga kolportörer, alltid gråta över andras
syndfullhet och glömma sin egen samt på
eftermiddagarna vid kaffe och nybakta bullar döma goda vänner
och trogna grannar till den eviga elden.
Tösen hade varit väntad i sju år, innan hon kom.
Men också skulle hon bli något mer än alla andra —
ett riktigt helgon. Hon skulle inte få gå i skolan.
— Där lära de inte annat än ogudaktighet och
svordomar och lättsinnigt tal, som kristnom icke höves!
sa snickaren.
Och hans hustru riste på huvudet och grät en lång
vers över den stackars »Mäster», som inte kunde
begripa, att han måste bli för tid och evighet förtappad,
om han så där gick och spelte gamla bondpolskor
och annan ogudaktig dansmusik på sin fiol, i stället
för Ahnfelts sånger. Och så satte hon lilla Kajsa på
pallen vid spinnrocken och lät henne stava sig fram i
»Pietisten». Och på kvällarna sjöng tösen »Sions sånger»
i långa banor. Från kamrater och jämnåriga hölls hon
avskild, som om de eller hon varit pestsmittade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
