Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var: plågade små fåglar, plockade sönder krypfän,
skrämde små barn, retade hästar att skena och hade
alla möjliga elaka hyss för sig, så att hon snart hade
stadgat vanrykte om sig som en riktig satunge. I
skolan gick hon inte — och mäster var glad att slippa
henne där för att hon inte skulle fördärva alla byns
ungar, som just inte voro några helgon i alla fall.
Så skulle hon då gå till prästen och läsa sig fram.
Hon hade väl knappt haft lust att göra det, om hon
inte fått spörja, att någon sagt om henne, att en så
ogudaktig unge aldrig kunde »komma fram». Hon
skulle visa dem, att hon skulle fram!
Redan första dagen blev det spektakel. Kajsa
förklarade, att hon inte kunde läsa »stenstyl» eller latinska
bokstäver, för i »Pietisten» stode där bara ordentliga,
kristliga, svenska bokstäver, och andra brydde hon sig
inte om. Och finge hon inte gå fram på den gamia
stylen, så kunde prästen sitta där, för då gåve hon
hundingen alltihop. Prästen baxnade och teg. Och i
vederbörlig tid kom hon fram, ty hon hade ett skarpt
huvud.
Men allt, som vi älska och oftast äro vana att finna:
hos en ung flicka — vekhet, känsla för likars nöd,
sann kvinnlighet, blygsamhet och anspråkslöshet och
smått svärmeri för vad som är skönt.— allt detta
var Kajsa främmande, när hon vid sjutton års ålder
gick ut i världen för att skapa sig en självständig
ställning. Men en vilja av stål hade hon, och
praktisk var hon.
Kreaturen i ladugårdarna skötte hon ypperligt, men
var aldrig tåld av dem, ty hon röt alltid åt dem .och
gav dem en spark eller ett nyp, när hon kunde komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
