Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var just inte ofta de fingo snacka samman.
Han hade gropning nere i Källunda och fick var
morgon traska sin halvannan fjärdingsväg för att komma
till arbetsplatsen. Sen var det att gno hela dagen, och
vägen var väl så lång hem igen på kvällen, så att
när han kom hem, drall han som en hösäck och
somnade strax.
Hans kvinna låg heller inte på latbänken: hon gick
i några av byns största gårdar och hjälpte till, än
med ett än med ett annat och fick med .sig hem lite
matvaror, än ett, än ett ann^at.
Under tiden blev deras ende son inlåst hemma i
stugan, så länge han ännu var liten, och sen fick han
vara var han ville och göra vad han ville. Om
stugu-dörren stod öppen, gjorde det ju ingenting: det fanns
inte en själ, som kunde trott, att någonting var att ta
där. Med tiden låste han dörren, lade nyckeln under
tröskeln eller på brunnskaret, där den lättast föll
i ögonen, och så gav han sig ner på skolplanen, där
barnen samlades, stimmade och lekte. Men inom
skolväggarna gav han sig inte — det lockade honom aldrig.
II.
Ola Gropare låg och drog sig, som nyss är sagt.
— Hör du, far! sa hans kvinna. Jag ä inte
människa till att begripa vad där ska bli av den pojken.
Slutar inte den med en herregård eller en tunna gull,
så vore det bra besynnerligt.
— Eller också kan det bära sig så, att han får
slita spö.
— Å bevares väl! Har du inte något hjärta för
ditt eget kött och blod? Märkligt är det i alla fall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
