Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kunde leverera räntan i naturapersedlar. Så visste
han ju dessutom, att de som hade matskrin vanligen
inte behövde låna, men på grund av hans vänliga
anbud måste de ju visa sig tacksamma och be honom
smaka på »en liten bit mat hemifrån». Ja, det var
härliga dagar!
Så var han fullfjädrad och kom ut som vikarie,
fick så plats vid någon flyttande skola, traskade mellan
skogstorpen för klen lön men levde på nästan
ingenting, vadan han alltjämt samlade på kistbottnen. Och
en vacker dag fick han en efter den tidens förhållanden
utmärkt fast skola; han hade lika god tur som födgeni,
den store mannen Josef.
V.
Han lyckades egendomligt nog tjusa till en rik och
näpen åbotös i den församling, där han fått plats. Och
hon tog honom utan betänkande till man.
— Att han är halt, kan ingen se när han sitter
i katedern, sa hon, när väninnorna undrade, hur hon
kunnat ta honom.
Och hans nrdskhet var en ny dygd i hennes ögon,
ty hon ha(de själv en rem av huden.
Det dröjde dock troligen inte länge innan hon bytte
om åsikter angående älskvärdheten hos sin herre och
man. Så fort bröllopsmaten var uppäten, kröp Josef i
sin vanliga kostym, som han bar i ungefär tjugu år,
skulle jag tro. Den bestod i fårskinnspäls,
mollskinns-byxor, som enligt den knalle, som sålt dem, voro
oslit-liga och som man, när de voro slut, kunde göra koltar
av åt småbarnen, skinnväst och stora träskor, under
vilkas klackar voro spikade gamla hästskor, som Josef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
