Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smörja sig själv med den, utan den slaktades och
fördes till staden för att säljas. Någon gång kunde ju
blodet, fotterna och huvudet få stanna hemma. Men
vanligen togs allting till staden.
Så inträffade en stor och i skräddare Stålbergs liv
synnerligen ingripande tilldragelse. I november 1867
blev han bjuden på barndop hos själva
riksdagsmannen. Och där blev stort gille. Ut på natten, sen
kyrkoherden och prästamamsellerna hade rest sin väg,
började gubbarna spela knack, och hur det nu var,
vågade Mickel sig med i spelet, djärv och vild av ett
par toddar, hade flax och satt och vann sju riksdaler.
Det var inte lite pengar för en fattig skräddare på
den tiden — det var ju över en månads arbetslön.
Och Mickel riktigt kallsvettades, när han strök in
den stora beten på tre kronor — tolv dagars förtjänst
med nålen! Vad skulle han gjort, om han förlorat!
Vid den tanken gick han ur spelet, fast de andra
hånade honom. Under hela vägen hem bar han
slantarna i handen för att de icke skulle trilla ur fickan
på honom.
Nu var det bara frågan, den stora frågan, hur
han skulle använda den väldiga vinsten. Skulle han
tala om den för Pernilla?
Tege han stilla och hon finge nys om den på
annat vis, skulle han bli olycklig för all sin tid: hon
skulle slå sönder den splitter nya alnen på hans usla
ryggbast. Men tänk, om han skulle våga sig och det
skulle kunna gå lyckligt! Han hade inte haft så
mycket som en fingerborg rom hemma i huset på två
år! Tänk om kanske — måhända — möjligtvis!
När han kom hem, plockade han fram alla kara-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
