Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är utredningsman. Var så god! Ni, som är
gammal och erfaren!
— Mmmm — — mm — — Och så till slut
gratulerar han. Joo, det ser ju ut att vara alldeles i sin,
ordning. Då gratulerar jag också. Och mor med, tänker
jag, hm!
— Av allt hjärta, min snälle påg!
— Så var det Anna, du ville ha, mrhm! Kalla in
henne, du mor!
— Det behövs inte. Hon var den första, som fick se
brevet, och är lika glad som jag: har ni inte sett på
henne i dag — hon går inte, hon dansar av bara
förtjusning, fast hon ska låtsas vara lugn. Hon grät av
glädje, när hon hade läst det. Och så sa hon:
»Egentligen är det inte till dig utan till din gamle farbrors
pengar som far nu ger bort mig, men det får vara
detsamma — du följer med, och det är dig, som jag
vill ha.»
— Hm! Då — då får det ju bli så, mrhm! Du vet
inte du, att vi ha talt om det här förr, och att du —
mhrmm — nog hade fått henne ändå — mhäm!
— Verkligen? Var det så, mor?
— Jag har alltid haft modershjärta för dig, Sven!
sa gumman lite förlägen. Och Gud hade nog rett ut
det ändå.
— Nu blir Sven inne i kväll naturligtvis — de andra
ta mot skjutsarna. Nu hör du till huset.
— Å, jag går väl ut och ser efter ändå — jag är
inte åbo ännu.
Så gick han ut.
— Somliga komma bra till det, du mor! sa gubben
allvarligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
