Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styver peppar, för tre skilling kanel, anis, fenkol,
ingefära, en fjärndel socker, ett halvt skålpund såpa
eller kaffebönor eller annars slå på stort, så kunde
hon naturligtvis inte köpa det hos handlaren i byn,
för då fick hon betala mer och han vägde snålare
— och aldrig bjöd han på så mycket som en
fingerborg Malaga, om där så kommersades för 3 daler,
det snåla livet. Utan Sten Ränne-Sten skulle köpa det
i staden, där han kunde pruta och där han fick god
vikt. Nu har jag min egen tro: Sten hade det bestämt
ihop med handlaren, så det mesta köptes där, fastän
han tog emot »påtårar» och smörmatar — och
»pan-toffleskivor» också av dem, som skickat bud, och
inbillade dem, att han hade gått och burit det från
staden. Det stod han sig bra på, för handlaren gav
honom »ett sillafjäll» då och då, och således hade
han »skänkascher» på bägge håll och lurade dem lite
var — likasom de riktiga brännvinsadvokaterna.
När han kom, satte han sig gärna på en vägsten
vid själva korsvägen, och kvinnorna skockade sig
omkring honom som höns kring en ösa potatisskal och
måtro där blev ett skockande också, och det så det
förslog.
— Gussfre, Sten! Goddag, Sten! Så du är ute och
vänds i dag, Sten?
Sten nickade åt alla håll, drog munnen upp till
öronen, lade tvärsäcken på marken framför sig och
plockade fram något slags mat ur någon av sina
oräkneliga fickor. Han åt nästan alltid.
Så började var och en med sina ärenden.
— Här är en »stock»1: vill du taga den och gå ner
till Östbergs med: det är det mörkblå vadmalet, som
1 Kvitto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
