Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i andra göromål också, men tar jag ?en, så kommer
det på ditt ansvar helt och hållet», sa hon.
— Å, det går inte! Jag duger inte!
— Nu ska du bara inte sitta och hamsa. Visst
går det, du ska bara inte vara så rädd, jag ska nog
se dig till godo och hjälpa dig. Men så ska du
också lyda mig i allting, och du ska stå på dig, när
någon vill topprida dig.
Sedan hon suttit en stund, tillade hon:
— Vet du vad — vad morsan mer sa?
— Hur skulle jag det kunna veta?
— Jo, hon sa: »Det var fasligt för resten vad
du tar dig av den pågen! En skulle rent kunna tro
att — att ni vore fästefolk!» sa hon.
Rasmus blev alldeles blodröd.
Flickan såg emellanåt på honom med en kort,
forskande blick. Därpå sporde hon långsamt:
— Vet du, vad jag svarte?
Han skakade på huvudet. Först var hans blick
alldeles hjälplös, men småningom fick den ett liv,
ett uttryck, som hon aldrig förut sett däri. Och det
var med en blyg, nästan rörande tveksamhet, helt
olika hennes förra, moderligt beskyddande, ja,
befallande sätt, som hon viskade:
— Vad vi inte ä, kunna vi bli! sa jag. Där ä
ingen annan, som bryr sig om honom för två styver.
Hans ögon tårades, men han teg fortfarande.
— Men — tillade hon liksom tröstande — du
förstår väl, att jag inte vill nödga mig på dig, men
jag ville bara säga dig, vad hon sa. Där kanske kan
bli flera, som komma och tramsa om det för att
förarga dig. Nu ska du bara få dig en ordentlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
