Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla utbrusto i gapskratt. Stina for efter mig för
att få mig i kalufsen. Men mina ben voro för snabba.
Och jag sprang, viss att jag stukat henne.
Det var mitt första sammanträffande med Stina.
Det blev inte det sista, ty från den dagen stod hon
ärligt efter mitt argesta. Till gengäld klådde jag
hennes pojke, var jag kom åt honom.
Jag stod alltid gott med prästen sedan under min
uppväxt: lätt hade jag för att läsa, och det var han
som sen gjorde att jag fick studera och blev
skollärare. Men en gång svävade ovädret över mig.
Under konfirmationstiden var det oss naturligtvis
förbjudet att bevista dansgillen eller dylika
tillställningar. Och jag var av naturen inte lagd åt det hållet,
så att jag höll mig fjärran; men om många andra
spordes det, att de smögo sig dit.
Så en kväll jag satt ute på stättan, kommo prästens
två mamseller spatserande förbi, och den ena sporde
om jag inte ville göra dem sällskap neråt furulunden,
där dansen brukade trådas på lördags- och
söndagskvällarna. Där hade kommit en ny spelman, som
skulle vara nånting rent extra fint och som kunde
gamla melodier och folkdanser, som nu mestadels
voro förglömda, Och honom vore de så nyfikna att
få höra, att de smugit sig ut, vardera med en stor
sjal om huvudet och utan hattar.
Jag erinrade dem, att jag som läsbarn inte finge
besöka dansbanan. De skrattade och sade, att de
inte heller tänkte dansa. Men jag kunde ändå gå med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
