Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Har ej du hört den fagra sagan,
Som löser många gåtors knut?
Långt förrän vi bland jordens klagan
Och tomma nöjen vräktes ut,
Som änglar vi tillsammans lekte
I sorgfritt Edens himlasal
Och salighetens vindar smekte
Vår kind i tusen seklers tal.
Vid brus av evighetens vågor
Kring allgod Himlafaders tron
Och lysta utav stjärnors lågor
Vid änglasång i högre ton
Vi vandrat förr som bror och syster
Långt innan tidens hane gol
Och väckte världen, kall och dyster,
Med skenet av en jordisk sol!’
Jo, det är allt snygga brorskap! Gör slut på’t!
Såg du inte på riksdagsmannens bröllop, hur han
pratade och skrattade tillsammans med klockarens Ingrid,
den flamsan? Gör slut på*t! Tror du det är annat än
dina pengar — nej duu!
— Ack, jag vet inte vad jag skall, jämrade sig
Karna.
Jag steg fram. De flögo upp förfärade.
— Papperet är avskrivet efter ett häfte poem, som
jag lånt av en student. Men så går det, när man lyss
till lismares röster. Och när du bättre tror den där,
som alltid har smitt ihop lögner om var hederlig
människa, än mig, som du har lovat tro och kärlek,
så är det bäst vi två skiljas. Det är bättre att stämma
i bäcken än i ån. Här är din ring — giv mig min! Se
så! Det är din egen skull!
Och dig, Stina! sa jag, skulle jag kunna sätta
in bak lås och bom — jag känner vad du har haft
för ärende nattetid på mjölnarens vind och i
handlarens källare —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
