Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täres bort. Ingen kan säga varav, och jag säger
rent ut, att det skulle göra mig detsamma, vem som
kurerade honom, bara han toge sig. Det är rysligt att
se det lilla livet plågas — så som vi ha längtat efter
honom. De fyra första åren vi voro gifta var en
lång tid. Och när så hoppet går i fullbordan — bara
sorg och grämelse!
— Seså, gråt. nu inte, mor lilla: han tar sig nog
— i dag bet han mig i fingret. Inte har svärmor
sökt den där Kvaddan för något av barnen?
— Jo gu, har jag så — d. v. s. far ovetande.
Amanda hade fått »etter» i den ena tummen, när
hon var en tio år gammal. Hon var med nere vid
ån en dag vi klappade kläder och stod där och
blaskade i det kalla vattnet. Så svullnade både tumme
och hand och arm: tösen gav sig som hon skulle
gett upp andan, och den, som en natt snek sig åstad
till Kvaddan, det var jag. Hon ordinerade, jag sprang
hem, och en timme efter var tösen klar. Hade jag
inte gått dit, hade du varit änkeman i dag, Sven,
kanske. Ja, tänk på det, du!
— Det vete tjyvingen, och inte hade han då varit
det efter Amanda, om hon dött tie år gammal, mor!
Nu pratar du i nattmössan! sa gubben.
— Jaja! Det förstås — noig begriper ni vad jag
mente, fast du alltid ska göra dig så kvick, far.
— Vad ordinerade hon?
— Jag skulle sticka tösens finger ner i kokhett
vatten och hålla den där, medan jag räknade till
fem. Det gjorde jag — ja, jag räknade ju så fort
jag orkade, för jag var rädd fingret skulle bli kokt.
— Hm. »Ont med värre botas kan!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
