Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stanna i en för mindre. Det är inte för ro skull de
kalla henne för »Kvaddan»: med sin breda mun, som
räcker nästan opp till öronen, sina stora, glasartade
ögon och den lilla, hopklämda figuren och den
jordsvarta hyn liknar hon verkligen en padda.
— Det kan vara, sa hans hustru. Men när min
gamla mor för ett par, tre år sen fick det förfasliga
näsblodet, som varade i ett helt dygn, och som ingen
kunde stoppa, fast där till slut var två doktorer och
de stucko strumpstickor med bomullstussar upp genom
näsborrarna på henne, så skickade jag efter
»Kvaddan». Hon kom på natten, jag smugglade henne
in i stugan till sängen, och så fort hon hade strukit
med händerna på mors ansikte, stannade blodet.
Det är dagsens sanning — jag såg det själv.
— Hon har kanske någon sådan där magnetisk eller
hypnotisk förmåga, som där skrivs om nu för tiden
så mycket! sa skolläraren.
Och är det så det kan roa er, så skall jag tala
om ett besök, som jag gjorde för många år sen hos
»Kvaddan» — mest på spektakel, för jag var bara
en ung spelevink på den tiden. Annars hade jag till
ärende, att jag skulle fråga bot för fars ryggvärk,
som var rent eländig, så gubben gnolade natt och dag.
När jag kom dit, höllo flera skjutsar på gården,
och en hel bunke sjuklingar sutto utanför
förstu-dörren, ombundna och oppsvullna, gräsliga att skåda.
Jag hade lånt Ola Skräddares kläder; mina egna voro
sydda i stan, så jag var rädd, hon skulle tro mig vara
en kronans tjänsteman, som ville lura ut henne och
få henne pliktfälld. Och så hade jag, som är ljus som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
