Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåt annat håll — annars ville hon gärna. Hon har
tråkigt hemma och fadern är ett kräk. Hon har
lite både ylle och linne i kistan, så hon kommer
inte bar; och sin mors gamla kläder har hon gömt,
och dem får jag, om det blir någonting av er emellan.
Du kan inte tro hur väl jag behöver dem — jag har
inte fått nån söndagskjortel på tio år — femton
kanske!
— Det kan där väl bli råd till ändå, sa jag, nu
sen jag har fått fast plats. Och ta mig hundan jag
gifter mig — nej, inte på villkor!
Ja, så sa hon ju inte mer då. Men två dar
därefter gjorde Johanna sig ärende in hos oss. Mor
hade naturligtvis haft båd efter henne.
Jaa, bevars! En stilig jänta var det! Strax tordes
jag knappast se på henne, förstås. Men när mor hade
bjudit på kaffe och rosenlikör — var hon hade fått
fatt i den flaskan, vete Han, som allting vet: jag
tror Johanna hade den med sig — så började vi så
smått att töa upp och snackas vid. Hon var inte så
dum precis. Nå’n Sveriges historia kunde hon, förstås,
inte, och brett talte hon; men hon var tjyvingen så
säker i vad där gick till en ko och en gris om året
och hur mycket potatis, morötter, och rödbetor en
kan ta av ett halvt kappland jord. Jag satt mest och
lyddes på. Om äktenskap taltes ju inte ett ord, och
slutligen gick tösen.
— Farväl med dig, Anders! sa hon, när hon räckte
mig handen. Vi träffas nog oftare här i livet, va?
Och så tittade hon på mig med sina stora, blå ögon.
— Omöjligt är det ju inte, fast det nog dröjer innan
mina vägar härnäst bära till de här byarna! sa jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
