Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur hon pinte och plågade mig, följde jag med.
Johanna var mild som en morgonmjölk, passade upp
mig och pysslade om mig i var vrå och lagade mat
till mig, så jag höll på att föräta mig, jag, som var
utsvulten som en herrgårdstorpare. Nå, äta hennes
mat och prata med henne ett ord då och då hade
jag ingenting emot — men fatta tycke för henne
eller gifta mig med henne — nej, det ville jag
visst inte. Inte på villkor.
När jag så skulle ge mig av igen, säger hon helt
trankilt:
— Nå, jag hör av mor, att du skulle fundera lite
på mig till kvinna?
Du kan tro jag blev som jag hade fått en hel
sked malen starkpeppar i mun. Jag började stamma:
— Det är alldeles — all — alldeles...
Men hon klippte till som en hackelsekniv:
— Du är kanske rädd för nej, din lille tosing?
Det ska du inte vara, för jag har aldrig tänkt på nån
annan än dig. Och är jag inte rik, så kan jag hushålla
med vad du förtjänar — och det är huvudsaken. Så
det vore kanske bäst att vi gifte oss till sommaren,
när du har fritt mellan terminerna, så vore vi i ordning
till dess skolan begynte på hösten, va?
Och så gick hon innan jag hade blivit färdig att
få fram ett enda ordentligt ord.
— Ja, nu är det ju klart er emellan! sa mor. Nu
har ni talt om det — och du har väl inte hjärta att
låta tösen bli till narr? sa hon.
— Jag tror, ta mig hundingen, att fruntimmer ä
— ä galnare än Gustav den fjärde Adolf! sa jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
