Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Träskomakaren Petter Petterson var en utböling i
byn. Det sades, att han hade tattarblod i ådrorna, och
därför var han just inte omtyckt, fast han genom sitt
gifte varit befryndad med flera av
hantverkarefamiljerna. Sedan han blev änkling, vart han nästan
enstöring. Alltid arbetsam och ordentlig. Men mycket
tyst.
Då kan ni också förstå, att hans tös växte upp
som en liten vilde. Hon kallades redan som liten
för Etternällan: hon var så ettrande arg av sig.
Och så rimmade det vedernamnet sig så väl med
hennes dopnamn: hon hette nämligen Petronella, fast
det gemenligen förkortades till Pella. Pella
Etter-nälla eller Petternälla Etternälla — det var
ju riktigt kvickt ihopakommet!
Vidare vacker var inte den lilla etternässlan. En
lång, gänglig figur, formlös som en humlestör. En
massa askblont, burrigt hår. En hy med
grön-brun grundton och översållad med den gräsligaste
massa fräknar, somliga mörka, andra nästan ljusröda.
En fasligt stor mun med små, vassa pärlvita
rått-tänder och trotsigt uppåtböjd överläpp. Och så ett
par stickande, skarpa, brungrå ögon, som kunde
»stämma blod i folk» — sa hennes moster.
När hon som elva års tös för första gång kom till
vinterskolan, väckte hon genast kamraternas uppmärk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
