Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådana ä de alltid mot nykomlingarna. Låtsa som
ingenting bara — det är klokast här i livet.
— Prm! Inte bryr jag mig om att de skälla —
de förstå inte bättre och ha aldrig fått lära bättre.
De tro att de ä nånting för det att de ä trinda som
pölsor — dumlingarna! Det rör inte mig mer än
en sten. Men låt mig bara se att nån av dem kommer
och vill röra vid mig, så ska jag »lappsala köttet»
på honom — det säger jag. Och det kan han »ge
sig sju svavlade skräddare» på.
— Nej, men tös! Så ska du inte säga — det är
inte passligt för en flicka, en snäll flicka, ser du, Nella!
— Det kan väl så vara, men det är inte så lätt
att vara snäll alltid. Kunde mäster själv vara en
snäll flicka, om hela högen komme och skällde, va?
Å nej, jag tror mäster allt gåve dem bakskjuts!
Läraren skrattade. Han tyckte riktigt bra om den
lilla.
Första timmen gjorde bon så väl reda för sig att
hon sattes opp på andra bänken. Ni skulle bara sett,
hur det gick de andra i magen! Där tisslades och
där tasslades, och många hade ärende ut.
När hon under rasten kom ut i förstugan, där hon
som de andra låtit sina leriga träskor stå, fann hon en
etternässla planterad i vardera skon, och till
yttermera visso hade någon med bläck skrivit på
ovanstyckena : eterNällan.
Kamraterna hade ställt sig längs väggarna för att
se vad min Pella skulle göra, och där stodo de med
ett brett flin på läpparna. Men det var som om de
känt ställningen litet kinkig: de sågo ivrigt på varann
för att hålla humöret oppe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
