Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pella stod som förstenad. Ljudliga skrattsalvor
hälsade Truls och hans ynkliga bedrift. Uppmuntrad
härav expedierade han den andra på samma sätt
— och under samma ljudliga bifall från de andra.
— Ni — ni ä så — så usla — så ynkliga — så
eländiga allihop, att jag skulle sannerligen blygas att
komma fram till Herrans altare ihop med sådana
ynkryggar! Ja! Och till nattvardsbordet också! För
ni har aldrig lärt er att veta hut. Ingenting kan ni,
ingenting duger ni till — utom att stå och flina,
era fän! Hade ni inte era rika föräldrar, vore där
ingen, som ville plocka upp er ur smörjan på en
landsväg, era kräk. Och ni kan vara så usla att
missunna en fattig varelse en blomma för det hon inte
kommer med era lusätna pelargonier och era av-
bladade myrtenspetor — det bevisar bäst att ni inte
ä mera kristna i själ och hjärta än — än mina
gamla träskor!
— Alla kunna inte vara av tattarsläkt! flinade Truls.
Hon hoppade högt i vädret av ilska.
— Du, din lille Jämmerdal! Två stora labbar med
en pojke i!
Han blev röd i synen och lade sina stora händer
på ryggen.
— Här i orten knäcker man nällorna, om de stickas
för djävligt!
— Har du tagit blommorna, så kan du få krukorna
med! skrek Pella.
Och så tog hon krukorna och dängde dem i skallen
på Truls.
Det tog inte falskt. Blodet började flyta, och Truls
trillade runt som ett strumpgarnsnystan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
