Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stackars Petternälla Etternälla! Men varför
skulle också en träskomamsell slå sig i slanger med
herrgårdsblommor ?
Året efter läste hon sig fram i en annan
församling. Och så var hon fullvuxen, men lika slingrig och
gänglig, lika formlös som förr, lika ful och lika fräknig.
Lika åsidosatt för sitt yttre som fruktad för sin skarpa
tunga och sitt heta humör.
♦
Men det kommer en dag med vårsol och
saftjäsning, då själva ettemässlan vaknar opp och känner
längtan efter att sätta blom och frukt. Allt omkring
henne svärmar, glädes, älskar, anar — vi skulle hon
ej göra detsamma.
Pellas dag kom också.
Flera år höll hon sig fjärran från ungdomens gillen.
Hon visste att ingen saknade henne och att alla sågo
henne med oblida ögon. Först så småningom kom hon
med på ungdomsgillena i prästgården, sedan på
julkalas och midsommarsfester. I början fick hon sitta,
men med tiden blev hon värderad — ingen kunde
som hon sjunga visor och förtälja glada strofer.
Såväl vid dessa nöjen som då hon gjorde
dagsverken hos åboarna stötte hon alltsomoftast ihop med
nämndemannens Truls. Först glodde de på varann
som ett par tuppar, men så småningom tinade den
gamla avogheten opp. Och en dag skämtade de helt
gemytligt över sin barndoms heta strider.
Truls erkände öppet att han burit sig åt som en
drul, och han tillade öppet att för inga nävar i världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
