Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liten bondtös ska aldrig kyssa en student för ro
skull! sa han.
Och tösen tog pengen helt förtjust.
— Går du med tillbaka? sporde han mig.
— Nää, jag vet inte! Hm!
— Han kan gå en genväg över markerna! sa kvinnan
och blinkade mot mig.
Så fick jag inte en utan två femtioöringar. Och glad
var jag! Präktig middag, jag, som annars aldrig fick
fläsk utom söndagarna, och pengar till!
— Dä va bestämt inga komianter! sa jag till
kvinnan.
— Ack, du, sådana kunna förskapa sig på femtan
vis. Turister! Pytt! Dä ä som når klockarens påg
kom te Lung å inte gidde läsa sig igenom te präst:
så la han sig å pelade bland örter å alla slags lus å
så ble han te slut »professor». Å den gamle klockaren
gickj omkringj å sa, att dä va mer än präst. Jojo!
Vi leva i de yttersta tider!
Ja, så mottogos de första turisterna på
Simrishamns-slätten. Nu antar jag, att de mottagas med varma
servetter — åtminstone blev jag så mottagen härförleden.
Men en sak skulle jag vilja tillägga, om jag tordes.
Jag vågade aldrig fråga de där två herrarna, vad de
hette, naturligtvis. Om nå’n av dem skulle läsa det
här, ska jag be att få tacka för sist och säga
farbror, om han inte har rent av blivit landshövding
själv — för då törs jag inte tänka påt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
