Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte skulle kunna låta straffdomen gå över honom.
Men så blev där handlande i byn, så den utvägen
tjänte ingenting till. Jo, jo! Livet har sina lidanden
— till och med för en rik nämndeman, när han
är glad vid toddy. Och annars också, stundom. I
forna dar sov aldrig en nämndeman sötare än vid
dombordet.
En sommar för några år sen var Mårten
Mårtensson riktigt illa ute ett slag. Och det är den historien
som vi skulle berätta som hastigast.
Först skulle han på urtima ting: skräddarens katt
hade tagit livhanden av skomakarens tupp, gummorna
hade slagits värre, och skomakaren hade rivit örat av
skräddaren och det var en ryslig historia, som
skomakarekäringen svor på skulle sluta med
livstids-fästning för skräddaren, om hon så skulle »gå till
kungs på sina bara knän». Och när denna högviktiga
sak och ett par andra blivit av rätten avgjorda, togo
nämndemännen sig ett halft dussin toddar under skämt
över kattrackaren och tuppstackaren, varefter de foro
till lantbruksmötet, där de spädde på. Sen bar det
av på en stor auktion och där blev ingen nyktrare
— Mårten allraminst. Han var inte av dem, som
kunna »supa sig nyktra».
Nu hade han varit från hemmet tre dygn och
hans kvinna hade blivit allt surare under det hon
gick och lagade havresoppa för minst fjorton dagar.
Mårten kunde se henne när han slumrade till mellan
toddyskvättarna.
I skymningen stod Mårtens granne Ola Jespersson
ute på landsvägen och tittade på sina betor och då
fick han se Mårtens häst med enspännaren långt ute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
